Isbjörnar

Isbjörnen är en art med björnar som lever i det arktiska området på norra halvklotet. De är ett av världens största landlevande rovdjur och kan bli upp till 3,3 meter långa. Hanarna väger vanligtvis mellan 440 och 650 kilo, men man har faktiskt funnit isbjörnar som vägt runt 900 kilo. Isbjörnshonorna är i regel mindre och väger runt 220 kilo.

Isbjörnarna kännetecknas genom sin vita (ibland gulaktiga) päls. Den är tjock och har ihåliga hårstrån för att ge optimal isolering mot kyla. I motsats till andra björnar tappar inte isbjörnen sin päls för att byta ut den en gång per år. Den sitter där den sitter och förblir alltid lika tjock och ljus. Anledningen till att pälsen kan se gul ut är att hårstråna är ihåliga och reflekterar ljuset mot den svarta huden under pälsen.

En isbjörn rör sig lika obehindrat på land som den gör i vatten. Då den livnär sig på valrossar, döda valar och sälar är den en utmärkt simmare och kan därmed simma flera kilometer utan paus. Isbjörnen jagar även gärna på land då den festar på en och annan fågel eller fjällräv. Den kan utan problem springa ifatt en människa och kan komma upp i hastigheter på ca 40 kilometer i timmen.

Isbjörnarnas utrotning

Isbjörnen har inga naturliga fiender utan befinner sig högst upp i näringskedjan i det arktiska området. Tyvärr är människan deras största och farligaste fiende. En isbjörn kan utan vidare döda en människa, men vi har farligare och mer effektiva metoder för att sakta men säkert utrota detta magnifika djur.

Fram till mitten på 1900-talet bedrev människan en intensiv jakt på isbjörnarna vilket resulterade i att de blev nästintill utrotade. Vetenskapsmän startade en vild kampanj för att rädda dessa utrotningshotade björnar. Det resulterade i att länderna kring Arktis skrev under ett fördrag år 1967 om att rädda isbjörnspopulationen. Idag har bara inuiter tillåtelse att jaga ett bestämt antal isbjörnar varje år.

Hotet som isbjörnarna står inför idag är inte i huvudsak jakt, det är den globala uppvärmningen som sakta men säkert utrotar dessa djur. Efter att ha återhämtat sig bra och ökat i population under en lång tid hamnade de år 2006 återigen på listan över utrotningshotade djur (en lista som omfattar 5 000 djurarter).

Isbjörnen lever på den arktiska isen och livnär sig på andra djur som bor i det området, såsom sälar , döda valar och valrossar. Den globala uppvärmningen medför att isen smälter bit för bit och därmed även isbjörnarnas jaktmarker och levnadsområden. Sälarna söker sig till andra platser och lämnar de hungriga isbjörnarna i sticket. Isbjörnarna i sin tur är tvungna att simma milslånga sträckor i jakt på en kringliggande ö eller större isflak. De långa avstånden gör att isbjörnarna dränks då de inte orkar simma mer än ett par kilometer åt gången. Är det brist på föda orkar de ännu mindre då deras energi inte räcker till. I Ryssland har forskare rapporterat om att det faktiskt förekommer kannibalism bland isbjörnarna, då de inte hittar annan föda.